Mitt 80-tal kanske ditt 80-tal

Ännu en nostalgisk 80-talsblogg, tänker du när du ser rubriken och färgvalet på bloggen.
Och visst har du har rätt i att bloggen handlar om 80-talsnostalgi, men om du tittar närmare på namnen som finns på knapparna i bloggens sidhuvud. Ubangi, Karl Kanga, Thirteen Moons, The Nomads, Candy Roxx, The Krixhjälters, skivbolaget Stranded och videobolaget Red Baron namn som du kanske inte direkt associerar  till 80-talet. Men i så fall har du FEL! För det svenska 80-talet var inte axelvaddar, rosa ögonskugga och ett dansande i neon till Lili o Sussie. Nej, det fanns ett annat 80-tal där färgen var svart, musiken var rock i alla dess former Ett 80-tal där vi rattade in Ny Våg och Bommen istället för Tracks.

Farbror Punk minns sitt 80-tal kommer att innehålla sånt som jag personligen gillar, sånt du inte hittar på andra sidor om 80-talet. Det kommer primärt att handla om ett blå-gult 80-tal. Blågul kultur helt enkelt. Men du kommer inte att hitta något om Shakin Fredrik, Lena PH, Style eller Britt Dahlén. Istället bjuds det på punk, garagerock, metal, glam, postpunk, pop med mera. Det kommer att handla om musik i svensk TV, om videovåld och om de svenska filmer som sågades jäms med fotknölarna: Den frusna leoparden, Två solkiga blondiner, Slagskämpen och Blödaren t.ex.

Min förhoppning är att jag ska fylla det tomrum som jag upplever finns på nätet. Som vanligt kommer jag att gräva djup i mitt arkiv för att hitta roliga och intressanta artiklar att återanvända. Förhoppningsvis ska du också hitta musik som du kan lyssna till medan du fördjupar dig i läsningen. I förlängningen hoppas jag kunna göra intervjuer med musiker från 80-talet. För visst undrar du också vad som hände med Gina Jacobi medlemmarna i Watermelon Men eller vilka Skallarna var.

För att bloggen ska kännas meningsfull så krävs det att ni är aktiva. Gör inlägg så lovar jag att försöka vara så aktiv jag bara kan.

Avslutningsvis var det bättre på 80-talet?
Ja, vad tycker du?