I begynnelsen fanns det inte videobutiker i varje liten håla. Som videoägare fick du hålla till godo med dina egna inspelade tv-program eller eventuellt lånade band. Om man prompt ville hyra film fick man helt enkelt slå sig ned vid telefonen och ringa ett 08-nummer till Videopunkten, Videobutiken eller Videoland. Tre butiker som hyrde ut film på postorder. Det gick till så att du ringde en mån-tisdag bokade de filmer du ville se. Butiken postade paketet på onsdag och på fredag kom brevbäraren med filmerna. På måndag returnerade du filmerna till butiken. Aningen krångligare än video-on-demand, Net-flix eller nedladdning. Men ack så roligt att gå och vänta på posten och vilken lycka att sedan få klämma i en film direkt efter avslutad skoldag vid 16 snåret. Jag vill påstå helt frankt att man genom detta besvär uppskattade filmupplevelsen i större utsträckning än vad man gör idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar