Tror censuren på varulvar?

Fortsättning på tidigare inlägg, denna gång signerat Erik Hörnfeldt. Klicka på bilden för att läsa om censurklippen och totalförbuden.

Lägg ned censuren!

I kölvattnet av videovåldsdebatten som “Studio-S-programmet dragit igång, följde också en debatt om den svenska biografcensurens vara eller icke varande. Sverige hade varit först med att instifta en biografbyrå som avgjorde vad medborgarna tålde och inte tålde att se. Visst hade det tigigare varit debatter om och kring filmcensur, men när den (senare) Oscarsbelönade - En amerikansk varulv i London skulle gå upp på svenska biografer så ansåg censuren att filmen behövde trimmas å det grövsta för att den svenska publiken inte skulle bli “förråad”. Det man måste minnas är också att man censurerat komedin “Titta vi flyger” året innan, där man helt resolut plockat bort en scen med “kung-fu-sparkar”, kung-fu, karate o dylika österländska kampsporter ansågs som “skadligt upphetsande” och censurerades alltid på film, helt eller delvis.

Så när John Landis fenomenala skräckkomedi skulle censureras agerade Expressens Mats Olsson med ett inlägg, det till höger, om hur han blivit förråad och hur absurt det var att just en film med komiska undertoner skulle censureras. Artikeln ledde till att Expressen  gjorde uppföljare om biocensur och att även Film & Video senare publicerade alla censurklipp som den svenska biografbyrån gjorde. Något som kan liknas vid en innehållsförteckning - vill jag betala 50 spänn för att hyra en film som kortats med 5-10-15 minuter?

På det hela taget gav däremot artikeln i Expressen ingen omedelbar verkan. En amerikansk varulv i London censurerades och Rick Bakers fantastiska effekter kortades markant. Idag är filmen rena “barn-tv-skräckisen” jämfört med vad som visas på bio/video. Men för 30 år sedan var den alltså så förråande att Svensson absolut skulle hindras att se en man förvandlas till en varulv.  Å andra sidan, nu 30 år senare är faktiskt den svenska filmcensuren nedlagd!

Sony Walkman

Om man inte var med om det kan man knappast förstå vilken revolution som Sony skapade med sin Walkman. Innan var man helt enkelt fjättrad i hemmet om man ville lyssna på sin favoritmusik. Visst bilstereo och bärbara bandspelare i all ära, men särskilt personligt och intimt blev det inte.

Jag minns själv känslan av att med Lightning Raiders Psyhcedelic Music i öronen gå trottoaren fram. Hur jag liksom lyfte och svävade, hur mina steg blev självsäkrare och gången ledigare. Och nog kände jag mig aningen tuffare också. Kort sagt det var en otrolig känsla.

Idag är all världens musik bärbar. Och tiden då man drabbades av en vällustig berusningskänsla när öronen ringde av ens personliga soundtrack är för evigt borta. Dagens musikkonsumenter tar bärbar musik för givet. Även om de ibland envisas med att spela den genom mobiltelefonens värdelösa högtalare för allmän åhöran. De behöver heller inte sitta hemma i timmar för att komponera det perfekta blandbandet istället skickar de låtar till varandra mellan telefonerna.

Men för oss som var med om Walkmanrevolutionen finns det nog ingen annan elektronisk pryl som slår denna uppfinning på fingrarna. Jag skulle nog drista mig att påstå att denna innovation är den absolut viktigaste för oss musikkonsumenter - någonsin!

Ubangi

Ett av den tidens (början av 80-talet) svängigaste liveband.
Jag såg dem live vid två tillfällen och blev dyblöt av svett båda gångerna. Dessutom var Cia Berg så söt att kolla på att de flesta killar höll sig i närheten av där hon stod.
Tyvärr lyckades de inte överföra svänget till platta. Men skivan Oh - No I´m pregnant har definitivt sina stunder. Du hittar den HÄR!

Brott och straff i videodjungeln

På 80-talet var osäkerheten stor vad man fick och inte fick göra när det gällde video och videofilm. Du kunde begå brottsliga handlingar utan att veta om det.
Är du nyfiken på vilken skillnad det var på 80-talet jämfört med idag. Klicka på bilden.

Han är videopiraten

När videomarknaden var ung fanns det få eller inga filmer att tillgå. I takt med att antalet videoapparater ökade i hemmen blev också hyrfilmerna allt fler. Men de färskaste och mest eftertraktade rullarna typ "Stjärnornas Krig" och "James Bond" var omöjliga att uppbringa på ett lagligt sätt. Lösningen var "Videopiraten" en man med kontakter inom filmbranchen. Videopiraten hade alla nya filmer och alla oklippta filmer. För några hundringar fick du senaste biopremiären eller en ocensurerad kopia på Zombie Flesheaters. Med tiden dämpades behovet av videopirater då film- respektive videopremiär blev allt tätare. Men långt in på 90-talet kunde man i Gula Tidningen hitta de som sålde senaste biofilmerna veckor innan svenska premiären.
Klicka på bilden för att läsa om när "herrtidningen" Aktuell Rapport träffar en VIDEOPIRAT.

Hårdrock - Lynx

Lynx verkar vara ett populärt namn bland hårdrockare. Förutom franska, belgiska och kanadensiska Lynx fanns också ett i Mexiko respektive Brasilien. Men eftersom denna blogg innehåller det inhemska blå-gula är bandet i klippet såklart svenskt. Är du nyfiken på hur deras debut och enda platta lät hittar du den HÄR!.

Cäg Det som varar för evigt

När CDn kom lovade tillverkarna att skivorna var så okänsliga att man kunde servera varma mackor på dem och använda dem som ölglasunderlägg. Samt att skivorna skulle hålla för all framtid. Men hur var det med den saken, var de verkligen oförstörbara?
Klicka på bilden för att läsa.

Ce Det & hör det på samma gång

Philips utvecklade både Laserdiscen och CDn. Med siktet inställt på en multimaskin och CD med bild var lyckades man nästan knyta ihop påsen. Men bara nästan först 1993 lanserades formatet VCD för allmänheten och trots att VCD blev en populär standard i asien låg DVDn med sina 4,5 gigabyte runt hörnet. När jag läste om denna fantastiska multimaskin kändes det som den optimala framtidsmakinen för musik och film. Föga kunde jag drömma om dagens hårdiskbaserade mediaspelare med full HD och 2 terrabyte lagring.
Klicka på bilden för att läsa.

Bra! Sa ljudfadern

Hur lät då dessa digitala grammofoner då?
Ja, man lät en man med bra "lyssningsöra" - Kjell Stensson på Sveriges Radio testa en tidig version av CD-spelaren.
Läs vad han mer säger.
Klicka på bilden.

Lasergrammofonen

Ja, 80-talet innebar en revolution i teknologi. Vi skulle bli digitala och våra grammofoner skulle gå från stora, känsliga, mekaniska LP-spelare till små, smidiga och helt okänsliga CD-spelare. 1981 var detta rena rymdåldersprylen och man häpnade inför vad som skulle komma.

The Nomads

Solnas skrammelkungar The Nomads började sin existens under det med Serimagasnetbetonade Mike Nomad. Debutsingeln "Psycho" spelades in av Hasse Östlund d.ä och släpptes på Noon Records.

1984 när artikeln till vänster publicerades hade The Nomads kontrakt med Amigo och släppt miniplattorna Where the wolfband blooms och Temptation pays double. Samma år dök kassetten "Stagger in the snow" upp. Kassetten innehöll demos, liveinspelningar, out-takes och en låt med tjejerna i The Kissettes.

På den suveräna bloggen Sons of Dolls hittar du "Stagger in the snow".

Marie Ell

Marie Ell och Henryk Lipp hade börjat sitt samarbete med att skriva låtar till Extras andra album. Efter Extras splittring började Henrik spela tillsammans med Freddie Wadling i duon Blue for Two, men detta hindrade inte honom från att fortsätta låtskapandet med Marie. Något som resulterade i plattan Marie & The Wildwood Flowers.
Vill du veta hur den lät hittar du den HÄR!

Fredrik Von Gerber

Perioden mellan Noice och Easy Action gjorde Fredrik Von Gerber en kort men ändock solokarriär. Utfallet blev kanske inte som Fredrik eller Sonet önskat, vilket kanske var till det bästa eftersom Fredrik fick sätta sig på trumstolen i Easy Action där han gjorde ett toppenjobb.
Å andra sidan innebar dock solokarriären att Fredrik drog ihop ett kompband av rang. Detta kan ni läsa om i artikeln här brevid.
Är ni nyfikna på soloplattan - "Gjord i glas " hittar ni den HÄR!

Hårdrock - 220 Volt

80-talet innebar ett genomslag för den av kritiker bespottade hårdrocken.
I kölvattnet av NWOBHM vädrade svenska tonåringar en allt starkare läder- och nitdoft. Och i ett slag verkade det som varje liten buske dolde ett eller flera hårdrocksband.
Jämtlands 220 Volt var tidigt ute. Sommaren 1983 släpptes bandets debutplatta på "stora" skivbolaget CBS.
Men för er som vill veta hur de lät innan rekommendera jag ett besök på bloggen Swedish Heavy Metal - From the Past där hittar du förutom plattorna också bandets demo från 1982.

Klicka på bilden för en förstoring.

Ebba Grön på Svensktoppen

Skivbranchen - skivpriset stiger

La Crosse

I början av 80-talet hade många av de gamla 77-punkarna lämnat Sex Pistolsinfluenserna och punkuniformen till förmån för synthar, funkbasar och flangergitarrer. La Crosse var ett av dessa band fyllt av gamla punkhjältar. Men minns ni vilka. Och minns ni ens hur de lät?
Här har du chansen att ta reda på ovanstående.
Klicka på bilderna för en förstoring. Här hittar du musiken.

Karl Kanga

Vi börjar i slutet av 80-talet med Karl Kanga.
Klicka på bilden för förstoring.

Hips for sale hittar du HÄR!
Fuel injected dreams hittar du HÄR!

Mitt 80-tal kanske ditt 80-tal

Ännu en nostalgisk 80-talsblogg, tänker du när du ser rubriken och färgvalet på bloggen.
Och visst har du har rätt i att bloggen handlar om 80-talsnostalgi, men om du tittar närmare på namnen som finns på knapparna i bloggens sidhuvud. Ubangi, Karl Kanga, Thirteen Moons, The Nomads, Candy Roxx, The Krixhjälters, skivbolaget Stranded och videobolaget Red Baron namn som du kanske inte direkt associerar  till 80-talet. Men i så fall har du FEL! För det svenska 80-talet var inte axelvaddar, rosa ögonskugga och ett dansande i neon till Lili o Sussie. Nej, det fanns ett annat 80-tal där färgen var svart, musiken var rock i alla dess former Ett 80-tal där vi rattade in Ny Våg och Bommen istället för Tracks.

Farbror Punk minns sitt 80-tal kommer att innehålla sånt som jag personligen gillar, sånt du inte hittar på andra sidor om 80-talet. Det kommer primärt att handla om ett blå-gult 80-tal. Blågul kultur helt enkelt. Men du kommer inte att hitta något om Shakin Fredrik, Lena PH, Style eller Britt Dahlén. Istället bjuds det på punk, garagerock, metal, glam, postpunk, pop med mera. Det kommer att handla om musik i svensk TV, om videovåld och om de svenska filmer som sågades jäms med fotknölarna: Den frusna leoparden, Två solkiga blondiner, Slagskämpen och Blödaren t.ex.

Min förhoppning är att jag ska fylla det tomrum som jag upplever finns på nätet. Som vanligt kommer jag att gräva djup i mitt arkiv för att hitta roliga och intressanta artiklar att återanvända. Förhoppningsvis ska du också hitta musik som du kan lyssna till medan du fördjupar dig i läsningen. I förlängningen hoppas jag kunna göra intervjuer med musiker från 80-talet. För visst undrar du också vad som hände med Gina Jacobi medlemmarna i Watermelon Men eller vilka Skallarna var.

För att bloggen ska kännas meningsfull så krävs det att ni är aktiva. Gör inlägg så lovar jag att försöka vara så aktiv jag bara kan.

Avslutningsvis var det bättre på 80-talet?
Ja, vad tycker du?