Livekassetter

Bootlegs (piratinspelningar på skiva) i alla ära, men för mig och många andra var det livekassetter som gällde under 80-talet. Dels var de enkla att spela men också rätt billiga att köpa, dessutom erbjöd mina piratlangare att fylla ut kassetterna så man fick full valuta för pengarna.

Kassetterna fick man tag på genom att lusläsa Schlagers radannonser där man mot porto kunde beställa en lista på live- och demoinspelningar. Och de som sålde var rätt många. Men med tiden hittade man några pålitliga leverantörer som dessutom hade god musiksmak.

Nu undrar ni säkert vad som kunde erbjudas i de där listorna. Ja, till en början villa jag ha de där Sex Pistolsinspelningarna som Dave Goodman gjort. Även Sverige o Amerikaspelningarna. Sen var jag såklart intresserad av andra punkband och med lite tur fanns det John Peel sessions med alla Ex-Damned-band: Tanz Der Yout, White Cats och King. Att dessutom hitta liveinspelningar med The Criminals (Syl Sylvain), The Idols ( Jerry Nolan) och naturligtvis The Heartbreakers från 1975 ja då var lyckan gjord.

Men med tiden runt 1984 gled intresset allt mer mot den svenska punkvågen som bara lämnat efter sig en handfull singlar. Och jag undrade hur lät The Pain, Alien Beat (med Åsa på sång) Berlin och alla de där andra s.k. "Londonpunxen". Så jag lyckades få tag på en kille som hade en hel del av den svenska punken. Ok The Ass levde upp till förväntningarna... eller inte. Men det som slog mig var att nästan alla inspelningar från Musikverket hade ett helt ok ljud. För ljudet var den trixiga biten. De flesta körde med en tiogradig skala 10 perfekt 1 olyssningsbart. Så allt över eller kring sju funkade att lyssna på i hörlurar. Och trots att Musikverketspelningarna var publikupptagningar av 8:ans kvalité så lät det bra. Jag fick en känsla av att närvara och att lyssna på mellansnacket och publikkommentarerna gjorde också att jag som utomstående ändå hade varit där, på spelningen med B-Films på Verket eller svettats på Grisen Skrikers sista gig.

Till vänster ser ni en lista från Jipe en gång boende i Sundsvall. Jipe blev en väldigt pålitlig langare när jag under några år ville gotta mig med mer obskyr utländsk musik. Han hade The Quick och The Runaways live at Starwood. Television från 1975, Heavy Metal Kids, Rachel Sweet, Dictators, Neon Rose, Gang War och The Police med Henry Padovani. Ja, jag köpte t.o.m en Magnus Uggla från Örebro 1977 eftersom det var live från Va ska man ta livet av sig för-turnén. Tyvärr försvann nästan merparten av Jipes inspelningar vid ett bilinbrott och vissa inspelningar har jag inte ens lyckats hitta på nätet. Och där är det väl vad man kalla full cirkel. För på nätet frodas alla dessa livekassetter som man samlat på sig. Folk rippar sina kassetter och lägger upp dem på sina bloggar så även jag. Här hittar du Stockholms Negrer från Kärsbyskolan 17 november 1984.