Idag är det svårt att förstå att karate eller som man antagligen skulle säga nu, martial-arts, skulle vara ett föremål för censur. Men det fanns en tid då all typ av asiatisk kampsport ansågs som skadligt upphetsande och klipptes bort slentrianmässigt av Statens Biografbyrå.
Som exempel kan nämnas att Bruce Lee´s Way of the Dragon totalförbjöds för biovisning och den 1.29 långa Enter the Dragon var kortad till 1.17 när den visades på bio 1974. I komedin Airplane - Titta vi flyger klippte man bort scenen där en pilot använder “karate” mot en grupp Hare-Krishnas, ja, som sagt skadligt upphetsande var det.
När hyrvideofilmerna kom i början av 1980-talet var det verkligen inte de stora filmbolagens katalog som erbjöds. Nej, det var undervegetationen av lågbudgetaction, skräckfilm, komedier och allehanda exploateringsfilm från 1970-talet och såklart karatefilmer som erbjöds oss filmtörstande svenskar. Filmerna släpptes direkt på kassett och hade i merparten av fallen inte granskats av censuren. Så för filmnördar som jag var det en dröm.
För oss som växt upp med Marvels “Mästaren på Karate” och som bara hört talas om, men aldrig sett TV-serien Kung-Fu så kom videon som en befrielse. Allt som innehöll kampsport var av intresse. Det mesta var tokbilliga “chop-sockey”-filmer med namn som Drakens hårda död, I drakens klor, Bruce Lee den oövervinnelige eller Bruce Lee i Nya Guinea.
Det var som att kolla porr för första gången, det spelade ingen roll om filmerna saknade manus och att skådespeleriet var under all kritik det var “actionscenerna” man ville åt. Fast som med porr inföll sig en mättnadskänsla efter ett tag. De dussinproducerade Hong Kongfilmerna tappade sin attraktionsförmåga och blickarna riktades istället mot amerikanska produktioner med Chuck Norris i huvudrollen. Norris hade dessutom fightats mot självaste Bruce Lee i Way of the dragon. Men smolket i bägaren var att nu granskades alla videofilmer av Statens Biografbyrå för att ingen Videodistributör ville fällas den nya videovåldslagen. Så återigen kapades kampsportscener och man började skaffa piratversioner för att kunna se “hela” filmen.
Men ett kort ögonblick då i början av 80-talet så var det helt fantastiskt att hitta Sonny Chibas Karate Warriors i videohyllan. Känslan att hålla videokassetten o granska omslaget med vetskapen att för 50 kr kunde jag ta med filmen hem och njuta av 90 minuters non-stop karateaction, helt utan ingrepp från censuren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar