Summa sidvisningar
onsdag 31 augusti 2011
tisdag 30 augusti 2011
måndag 29 augusti 2011
Karatefilm
Karatefilm
Idag är det svårt att förstå att karate eller som man antagligen skulle säga nu, martial-arts, skulle vara ett föremål för censur. Men det fanns en tid då all typ av asiatisk kampsport ansågs som skadligt upphetsande och klipptes bort slentrianmässigt av Statens Biografbyrå.
Som exempel kan nämnas att Bruce Lee´s Way of the Dragon totalförbjöds för biovisning och den 1.29 långa Enter the Dragon var kortad till 1.17 när den visades på bio 1974. I komedin Airplane - Titta vi flyger klippte man bort scenen där en pilot använder “karate” mot en grupp Hare-Krishnas, ja, som sagt skadligt upphetsande var det.
När hyrvideofilmerna kom i början av 1980-talet var det verkligen inte de stora filmbolagens katalog som erbjöds. Nej, det var undervegetationen av lågbudgetaction, skräckfilm, komedier och allehanda exploateringsfilm från 1970-talet och såklart karatefilmer som erbjöds oss filmtörstande svenskar. Filmerna släpptes direkt på kassett och hade i merparten av fallen inte granskats av censuren. Så för filmnördar som jag var det en dröm.
För oss som växt upp med Marvels “Mästaren på Karate” och som bara hört talas om, men aldrig sett TV-serien Kung-Fu så kom videon som en befrielse. Allt som innehöll kampsport var av intresse. Det mesta var tokbilliga “chop-sockey”-filmer med namn som Drakens hårda död, I drakens klor, Bruce Lee den oövervinnelige eller Bruce Lee i Nya Guinea.
Det var som att kolla porr för första gången, det spelade ingen roll om filmerna saknade manus och att skådespeleriet var under all kritik det var “actionscenerna” man ville åt. Fast som med porr inföll sig en mättnadskänsla efter ett tag. De dussinproducerade Hong Kongfilmerna tappade sin attraktionsförmåga och blickarna riktades istället mot amerikanska produktioner med Chuck Norris i huvudrollen. Norris hade dessutom fightats mot självaste Bruce Lee i Way of the dragon. Men smolket i bägaren var att nu granskades alla videofilmer av Statens Biografbyrå för att ingen Videodistributör ville fällas den nya videovåldslagen. Så återigen kapades kampsportscener och man började skaffa piratversioner för att kunna se “hela” filmen.
Men ett kort ögonblick då i början av 80-talet så var det helt fantastiskt att hitta Sonny Chibas Karate Warriors i videohyllan. Känslan att hålla videokassetten o granska omslaget med vetskapen att för 50 kr kunde jag ta med filmen hem och njuta av 90 minuters non-stop karateaction, helt utan ingrepp från censuren.
Idag är det svårt att förstå att karate eller som man antagligen skulle säga nu, martial-arts, skulle vara ett föremål för censur. Men det fanns en tid då all typ av asiatisk kampsport ansågs som skadligt upphetsande och klipptes bort slentrianmässigt av Statens Biografbyrå.
Som exempel kan nämnas att Bruce Lee´s Way of the Dragon totalförbjöds för biovisning och den 1.29 långa Enter the Dragon var kortad till 1.17 när den visades på bio 1974. I komedin Airplane - Titta vi flyger klippte man bort scenen där en pilot använder “karate” mot en grupp Hare-Krishnas, ja, som sagt skadligt upphetsande var det.
När hyrvideofilmerna kom i början av 1980-talet var det verkligen inte de stora filmbolagens katalog som erbjöds. Nej, det var undervegetationen av lågbudgetaction, skräckfilm, komedier och allehanda exploateringsfilm från 1970-talet och såklart karatefilmer som erbjöds oss filmtörstande svenskar. Filmerna släpptes direkt på kassett och hade i merparten av fallen inte granskats av censuren. Så för filmnördar som jag var det en dröm.
För oss som växt upp med Marvels “Mästaren på Karate” och som bara hört talas om, men aldrig sett TV-serien Kung-Fu så kom videon som en befrielse. Allt som innehöll kampsport var av intresse. Det mesta var tokbilliga “chop-sockey”-filmer med namn som Drakens hårda död, I drakens klor, Bruce Lee den oövervinnelige eller Bruce Lee i Nya Guinea.
Det var som att kolla porr för första gången, det spelade ingen roll om filmerna saknade manus och att skådespeleriet var under all kritik det var “actionscenerna” man ville åt. Fast som med porr inföll sig en mättnadskänsla efter ett tag. De dussinproducerade Hong Kongfilmerna tappade sin attraktionsförmåga och blickarna riktades istället mot amerikanska produktioner med Chuck Norris i huvudrollen. Norris hade dessutom fightats mot självaste Bruce Lee i Way of the dragon. Men smolket i bägaren var att nu granskades alla videofilmer av Statens Biografbyrå för att ingen Videodistributör ville fällas den nya videovåldslagen. Så återigen kapades kampsportscener och man började skaffa piratversioner för att kunna se “hela” filmen.
Men ett kort ögonblick då i början av 80-talet så var det helt fantastiskt att hitta Sonny Chibas Karate Warriors i videohyllan. Känslan att hålla videokassetten o granska omslaget med vetskapen att för 50 kr kunde jag ta med filmen hem och njuta av 90 minuters non-stop karateaction, helt utan ingrepp från censuren.
söndag 28 augusti 2011
lördag 27 augusti 2011
torsdag 25 augusti 2011
Mats Helge - Sverige åt svenskarna
1980 brände Mats Helge Olsson både pengar, anseende och sina skepp då hans film Sverige åt svenskarna hade premiär. Filmen var en rejäl brakförlust och gjorde att Mats Helges anseende inom svensk filmindustri var för all framtid förbrukat. Å andra sidan gjorde detta att Mats började producera lågbudgetfilm för exportmarknaden och levererade klassiker som t.ex. Ninja Mission, Eagle Island, Blood Tracks, Animal Protector och The forgotten Wells. Icke att förglömma så plockade TV3 upp Mats för den specialproducerade TV-actionfilmen Nordexpressen där Robert Aschberg b.la gör en fenomenal insats.
Vi är många som förstått att Mats Helge är en svensk kulturell klenod av större magnitud än tråkmånsen Bergman, men personligen betvivlar jag att han någonsin får det erkännande han förtjänar.
onsdag 24 augusti 2011
tisdag 23 augusti 2011
Video-news
En nyhetssida saxad ur Scandinavian Film & Video. Notera IFPS Piratjakt, det är ingalunda något som hör Internetåldern till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










