Heavy Metal Massacre

Innan Close-Up, Sweden Rock Magazine och andra dylika svenska hårdrockstidningar fanns under en kort period fanzinet Heavy Metal Massacre. Ett fanzine som drevs av Lennart Larsson (The Phantom) från Dals Långed och Micke Jönsson (alias Metal Attack), från Klippan.

Killarna hade kommit i kontakt med varandra tack vare ett brinnande intresse för den nya snabbare och tuffare hårdrocken som började röra sig på underjordisk nivå då i början av 80-talet. Båda tyckte att det borde finnas en svensk variant på amerikanska Kick-Ass Monthly och därmed föddes Heavy Metal Massacre.

Jämfört med andra fanzines var trycket i magasinsklass men denna ypperliga kvalité innebar också tidningens snara frånfälle. Den blev helt enkelt för dyr att göra då man tog lån för att finansiera produktionen. Men under sin korta levnad på endast fyra nummer gjorde man reportage om och med band som Metallica, Slayer, Venom, Exciter, Motorhead och Hellhammer. Dessutom hade man en avdelning för den svenska metallen - Sweden in Fight där man tipsade om band som Squetters, Axewitch, Remo, Mercy, Syron Vanes och Silver Mountain med bröderna Johansson.

Personligen blir jag helt salig när jag bläddrar i tidningens fyra nummer, då NWOBHM och tidig thrash ligger mig väldigt varm om hjärtat. Att påminnas om band man glömt, som amerikanska Vice, brittiska Tysondog eller holländska Attila får mig att googla efter bandens plattor. Och när "The Phantom" recenserar Exciters Violence & Force med "Det finns bara ett ord för den här skivan och det är ENORM, ja då inser man att världen är helt upp och ned då Kanada evigt förknippas med Celin Dion än med stenhård metal.

Hur är då Lennart Larssons känslor inför Heavy Metal Massacre och det tidiga 80-talets blänkande metall, är Exciter, Tank och Grim Reaper rostfria produkter som fortfarande skär lika skarpt nu som då?

- Det är väldigt mycket nostalgi för min del och något jag minns med glädje. Det var en spännande tid - både när det gäller tidningen, och allt man lärde sig tack vare den, och all bra musik som kom. Med facit i hand är jag väldigt stolt över HMM, även om svenskan inte var den bästa. Den musik/de band som kom under första halvan av 80-talet ligger mig allt jämnt väldigt varmt om hjärtat. Jag lyssnar fortfarande mycket på de band jag gillade då och köper även deras nyare plattor.

Banden från HMM eran, framför allt Exciter och Tank, är gamla personliga favoriter, som har lämnat tydliga spår hos mig på fler än ett sätt (jag har tatueringar som har anknytning till båda banden). Tank är tyvärr inte riktigt samma band utan Algy men det är fortfarande bra. Jag var uppe och såg dem i Sala i augusti och det var mycket bra. Exciter tillhör tyvärr de band som var bättre förr. Deras senaste platta, "Death Machine", som kom i fjol tycker jag är hemsk (fjolårets stora skivbesvikelse). Framför allt håller inte sången måttet. Jag håller tummarna för att gamla trummisen Dan Beehler's nya band, Bëehler, skall vara bättre. De släpper sin debutplatta inom ett par månader.

En av de senaste skivorna jag köpte var faktiskt Acid - "Live In Belgium '84". Jag gillade och gillar dem fortfarande väldigt mycket. De tillhör dock tyvärr de lite mer obskyra banden från den perioden och ett band som få har koll på. De var ett av de första, om inte det första, riktigt hårda metalbanden med kvinnlig sång.